Greta Garbos släktingar, en världsmästarinna i golf och en jordbruksminister.

Det har aldrig skett någon organiserad utvandring från Sverige till Peru, som det gjordes till t.ex. Argentina och Brasilien. År 1876 fanns det till exempel bara 160 svenskar i Peru (50 år senare var det inte många fler) och de var nog till stor del affärs- och handelsmän eller äventyrare. Det har sedan tillkommit nya genom åren, men det har aldrig handlat om större mängder. Trots att så få svenskar invandrat till Peru har vissa lämnat tydliga avtryck i det peruanska samhället. Här är tio exempel på peruanska familjer med svenskt ursprung som funnits i Peru sedan 1800-talet eller början av 1900-talet. De flesta av dem har numera varken svenskt medborgarskap, kunskaper i det svenska språket eller någon kontakt med Sverige.

Du har säkert kört på Vía Expresa från Lima mot Miraflores, om du då tittar på Nationalstadions fasad ser du att Jenny Lidbäcks namn finns på en av lagerkransarna, som är den högsta idrottsutmärkelsen en peruansk idrottare kan få. Hon föddes 1963 i Lima och är dotter till Arne Lidbäck Richter (född 1935 i Callao) och Franca Carbone Isnardi. Jenny är nästyngst i en syskonskara på fyra barn (Annie, Percy, Jenny och Alex).

Både Jenny, Arne och Franca representerade Peru i golf i landslagssammanhang och 1985 lyckades Jenny med den stora bedriften att vinna världsmästerskapet i golf i den individuella tävlingen, samt även ta silver i lag-VM samma år. Hon slutade spela golf på professionell nivå 2003 och är sedan länge bosatt i USA.

En annan peruansk svenskättling som man ibland stöter på i nyhetssammanhang är Nils Ericsson Correa som tidigare varit jordbruksminister och därefter länge varit chef för DEVIDA, den statliga organisationen som jobbar för att minska kokainodling och droghandel. Han är son till Sven Ericsson Lindqvist som föddes i Södertälje 1878 och dog 1965 i Lima. Sven var ingenjör och utforskade Perus inland och blev peruansk medborgare. Han står även staty i Paucartambo i Cusco som minne av att han byggde vägen som förband det svårtillgängliga Paucartambo med Cusco. Sven gifte sig 1922 med en peruanska i Miraflores och fick fem barn; Sven, Ana Rosa, Marta, Nils och Guillermo.

Om man åker till Oxapampa i den höglänta djungeln (Pascodepartementet) förväntar man sig att träffa på ättlingar till tyska och österrikiska invandrare, men där finns också en stor släkt Gustavson, härstammandes från August Gustafson, en av stadens grundare och som även fått en gata uppkallad efter sig där. Augusts sondotter Rogelia Gustavson har bott hela sitt liv i Oxapampa, men bor nu som 71-årig pensionär i Pueblo Libre i Lima. Hennes farfar föddes i Sverige 1847 och dog i Oxapampa 1920. Enligt vad hon hört från sin far, farbröder och fastrar, var August kapten på båten som tog den första gruppen av tysk-österrikiska invandrare till Peru för att kolonisera Oxapampaområdet i slutet av 1800-talet. Under resan förälskade han sig i en av tyskorna och steg iland med immigranterna och tog sig tillsammans med dem till fots från Huacho tvärsöver Anderna till Oxapampa; en färd full av umbäranden. Många dog på vägen och den peruanska regeringen uppfyllde inte något av sina löften om att hjälpa invandrarna, utan lämnade dem åt sitt eget öde. Augusts barn lärde sig lite svenska men de lärde i sin tur inte sina barn någon svenska eller något om Sverige, mer än att de ska vara nära släkt med Greta Garbo. Den äldsta dottern Augusta gifte sig med en invandrare av kroatisk härkomst som grundade dåtidens största träföretag i Peru.

Å andra sidan, den kanske mest kände svenske invandraren i nutid i Peru är nog Gösta Lettersten som kom till Lima på 1950-talet och kort därefter (1958) grundade en stor industrimässa av internationellt mått. ”Feria del Pacífico” anordnade mässor av olika slag ända tills för några år sedan.Gösta var en känd och respekterad man i Peru och avled 1995. Han var gift med Irene och hade tre barn: Teddy, Michele och Felipe. Sveriges Radio sände ett radioprogram om Gösta Lettersten 2006.

En stor släkt med svenskt ursprung som funnits i nästan 200 år i Peru är familjen Osterling. De har varit framgångsrika i det lokala affärslivet men finns också med på den politiska banan med t.ex. Felipe Osterling Parodi i PPC som var senatens president i början av 1990-talet, och inom idrotten med vicepresidenten för Sporting Cristal; José Antonio Osterling, samt inom den gastronomiska världen i form av en av Perus mest kända kockar; Rafael Osterling som också bl.a. driver den välkända restaurangen ”Rafael” i Miraflores. De härstammar alla från den svenske affärsmannen O.

Österling från Stockholm som kom till Peru på den svenska båten ”Thomas” år 1822 och som till en början arbetade för ett nordamerikanskt handelshus i Lima men sedan började med egna affärer. Han var antagligen en av de första svenskarna i det självständiga Peru, om inte den allra första.

I stort sett alla europeiska invandrare hade Callao som första anhalt i Peru. De flesta lämnade sedan Callao och flyttade till Lima eller andra städer, medan andra valde att stanna där i generationer. Bland annat finns fortfarande en stor släkt Medelius där, samt även släkten Malmborg och någon kanske till och med har hört talas om musikern Juan Malmborg Ratto (música criolla). En annan peruansk släkt med svenskt ursprung som fortfarande finns i Callao är Burling. Fredrik Burling Andersson föddes i Sverige 1875 och kom till Peru 1915 som ”vaporino mercante” och dog i Lima 1952. Han fick nio barn med en peruanska och hans yngste son Teddy, som är drygt 70 år, bor i Callao. Fredrik lärde inte sina barn svenska eller någonting om Sverige och hade inte någon kontakt med Sverige, mer än att han umgicks med en del svenska vänner i Peru. Han lärde sig spanska bra, men talade med brytning hela livet.

Ett annat exempel är Berndt Axel Nycander som föddes 1858 i Stockholm och dog 1907 i Arequipa. Han kom till Peru 1880 som ung affärsman efter att ha arbetat i Frankrike men behövde flytta till ett bättre klimat p.g.a. svag hälsa. Berndt byggde upp en förmögenhet genom bl.a. mineralutvinning, var gift med en fransyska och fick fem barn i Peru, som i sin tur har fått barn, barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarnsbarnbarn.

En lite annorlunda historia handlar om familjen Chavez. Torbjörn Ingesson, som bodde i Mälardalen, behövde fly från Sverige med fru och små barn i början av 1900-talet, då han av misstag dödat sin överordnade i ett fylleslag under sin militärtjänstgöring. Han flydde till Portugal där han hoppade på första bästa båt som råkade ta honom och familjen till Peru. De bosatte sig nära Cajamarca och försörjde sig som bönder. För att undvika att någon skulle kunna hitta dem bytte de för säkerhets skull namn till spanska namn och efternamn till Chavez.